Deklination zu «dīgnus a um»

Deklination zu «dīgnus a um»

Adverbien

Adverb Positiv	digne
Adverb Komparativ	dignius
Adverb Superlativ	dignissime

Deklination

	mask.	fem.	neutr.
Nom. Sg.	dign‑us	dign‑a	dign‑um
Gen. Sg.	dign‑i	dign‑ae	dign‑i
Dat. Sg.	dign‑o	dign‑ae	dign‑o
Akk. Sg.	dign‑um	dign‑am	dign‑um
Abl. Sg.	dign‑o	dign‑a	dign‑o
Vok. Sg.	dign‑e
Nom. Pl.	dign‑i	dign‑ae	dign‑a
Gen. Pl.	dign‑orum	dign‑arum	dign‑orum
Dat. Pl.	dign‑is	dign‑is	dign‑is
Akk. Pl.	dign‑os	dign‑as	dign‑a
Abl. Pl.	dign‑is	dign‑is	dign‑is

Deklination Komparativ

	mask.	fem.	neutr.
Nom. Sg.	dign‑ior	dign‑ior	dign‑ius
Gen. Sg.	dign‑ior‑is	dign‑ior‑is	dign‑ior‑is
Dat. Sg.	dign‑ior‑i	dign‑ior‑i	dign‑ior‑i
Akk. Sg.	dign‑ior‑em	dign‑ior‑em	dign‑ius
Abl. Sg.	dign‑ior‑e	dign‑ior‑e	dign‑ior‑e
Nom. Pl.	dign‑ior‑es	dign‑ior‑es	dign‑ior‑a
Gen. Pl.	dign‑ior‑um	dign‑ior‑um	dign‑ior‑um
Dat. Pl.	dign‑ior‑ibus	dign‑ior‑ibus	dign‑ior‑ibus
Akk. Pl.	dign‑ior‑es	dign‑ior‑es	dign‑ior‑a
Abl. Pl.	dign‑ior‑ibus	dign‑ior‑ibus	dign‑ior‑ibus

Deklination Superlativ

	mask.	fem.	neutr.
Nom. Sg.	dign‑issim‑us	dign‑issim‑a	dign‑issim‑um, dignissumum
Gen. Sg.	dign‑issim‑i, dignissumi	dign‑issim‑ae	dign‑issim‑i, dignissumi
Dat. Sg.	dign‑issim‑o	dign‑issim‑ae	dign‑issim‑o
Akk. Sg.	dign‑issim‑um, dignissumumst	dign‑issim‑am, dignissumam	dign‑issim‑um, dignissumum
Abl. Sg.	dign‑issim‑o	dign‑issim‑a	dign‑issim‑o
Nom. Pl.	dign‑issim‑i, dignissumi	dign‑issim‑ae	dign‑issim‑a
Gen. Pl.	dign‑issim‑orum	dign‑issim‑arum	dign‑issim‑orum
Dat. Pl.	dign‑issim‑is	dign‑issim‑is	dign‑issim‑is
Akk. Pl.	dign‑issim‑os	dign‑issim‑as	dign‑issim‑a
Abl. Pl.	dign‑issim‑is	dign‑issim‑is	dign‑issim‑is