Konjugation zu «trānslūcēre, trānslūceō,-,-»

	Präs. Ind. Akt.	Präs. Konj. Akt.	Imperf. Ind. Akt.	Imperf. Konj. Akt.	Fut. I Ind. Akt.
1. Pers. Sg.	transluce‑o	transluce‑a‑m	transluce‑ba‑m	transluce‑re‑m	transluce‑b‑o
2. Pers. Sg.	transluce‑s	transluce‑a‑s	transluce‑ba‑s	transluce‑re‑s	transluce‑bi‑s
3. Pers. Sg.	transluce‑t, tralucet	transluce‑a‑t	transluce‑ba‑t	transluce‑re‑t	transluce‑bi‑t
1. Pers. Pl.	transluce‑mus	transluce‑a‑mus	transluce‑ba‑mus	transluce‑re‑mus	transluce‑bi‑mus
2. Pers. Pl.	transluce‑tis	transluce‑a‑tis	transluce‑ba‑tis	transluce‑re‑tis	transluce‑bi‑tis
3. Pers. Pl.	transluce‑nt	transluce‑a‑nt	transluce‑ba‑nt	transluce‑re‑nt	transluce‑bu‑nt

	mask.	fem.	neutr.
Nom. Sg.	translucens	translucens	translucens
Gen. Sg.	translucent‑is	translucent‑is	translucent‑is
Dat. Sg.	translucent‑i	translucent‑i	translucent‑i
Akk. Sg.	translucent‑em	translucent‑em	translucens
Abl. Sg.	translucent‑e	translucent‑e	translucent‑e
Nom. Pl.	translucent‑es	translucent‑es	translucent‑ia
Gen. Pl.	translucent‑ium	translucent‑ium	translucent‑ium
Dat. Pl.	translucent‑ibus	translucent‑ibus	translucent‑ibus
Akk. Pl.	translucent‑es, translucent‑is	translucent‑es, translucent‑is	translucent‑ia
Abl. Pl.	translucent‑ibus	translucent‑ibus	translucent‑ibus