Deklination zu «vetus veteris»

Deklination zu «vetus veteris»

Deklination

mask. fem. neutr.
Nom. Sg.
vetus
vetus
vetus
Gen. Sg.
veter‑is
veter‑is
veter‑is
Dat. Sg.
veter‑i
veter‑i
veter‑i
Akk. Sg.
veter‑em
veter‑em
vetus
Abl. Sg.
veter‑e, veteri
veter‑e, veteri
veter‑e, veteri
Nom. Pl.
veter‑es
veter‑es
veter‑a
Gen. Pl.
veter‑um
veter‑um
veter‑um
Dat. Pl.
veter‑ibus
veter‑ibus
veter‑ibus
Akk. Pl.
veter‑es, veter‑is
veter‑es, veter‑is
veter‑a
Abl. Pl.
veter‑ibus
veter‑ibus
veter‑ibus

Deklination Komparativ

mask. fem. neutr.
Nom. Sg.
vetustior, veterior
vetustior
vetustius
Gen. Sg.
vetustior‑is
vetustior‑is
vetustior‑is
Dat. Sg.
vetustior‑i
vetustior‑i
vetustior‑i
Akk. Sg.
vetustior‑em
vetustior‑em
vetustius
Abl. Sg.
vetustior‑e
vetustior‑e
vetustior‑e
Nom. Pl.
vetustior‑es
vetustior‑es
vetustior‑a
Gen. Pl.
vetustior‑um
vetustior‑um
vetustior‑um
Dat. Pl.
vetustior‑ibus
vetustior‑ibus
vetustior‑ibus
Akk. Pl.
vetustior‑es
vetustior‑es
vetustior‑a
Abl. Pl.
vetustior‑ibus
vetustior‑ibus
vetustior‑ibus

Deklination Superlativ

mask. fem. neutr.
Nom. Sg.
veterrim‑us
veterrim‑a
veterrim‑um
Gen. Sg.
veterrim‑i
veterrim‑ae
veterrim‑i
Dat. Sg.
veterrim‑o
veterrim‑ae
veterrim‑o
Akk. Sg.
veterrim‑um
veterrim‑am
veterrim‑um
Abl. Sg.
veterrim‑o
veterrim‑a
veterrim‑o
Nom. Pl.
veterrim‑i
veterrim‑ae
veterrim‑a
Gen. Pl.
veterrim‑orum
veterrim‑arum
veterrim‑orum
Dat. Pl.
veterrim‑is
veterrim‑is
veterrim‑is
Akk. Pl.
veterrim‑os, veterrumos
veterrim‑as
veterrim‑a
Abl. Pl.
veterrim‑is
veterrim‑is
veterrim‑is