Deklination zu «ōrdinātus a um»

Deklination zu «ōrdinātus a um»

Adverbien

Adverb Positiv	ordinate
Adverb Komparativ	ordinatius
Adverb Superlativ	ordinatissime

Deklination

	mask.	fem.	neutr.
Nom. Sg.	ordinat‑us	ordinat‑a	ordinat‑um
Gen. Sg.	ordinat‑i	ordinat‑ae	ordinat‑i
Dat. Sg.	ordinat‑o	ordinat‑ae	ordinat‑o
Akk. Sg.	ordinat‑um	ordinat‑am	ordinat‑um
Abl. Sg.	ordinat‑o	ordinat‑a	ordinat‑o
Nom. Pl.	ordinat‑i	ordinat‑ae	ordinat‑a
Gen. Pl.	ordinat‑orum	ordinat‑arum	ordinat‑orum
Dat. Pl.	ordinat‑is	ordinat‑is	ordinat‑is
Akk. Pl.	ordinat‑os	ordinat‑as	ordinat‑a
Abl. Pl.	ordinat‑is	ordinat‑is	ordinat‑is

Deklination Komparativ

	mask.	fem.	neutr.
Nom. Sg.	ordinat‑ior	ordinat‑ior	ordinat‑ius
Gen. Sg.	ordinat‑ior‑is	ordinat‑ior‑is	ordinat‑ior‑is
Dat. Sg.	ordinat‑ior‑i	ordinat‑ior‑i	ordinat‑ior‑i
Akk. Sg.	ordinat‑ior‑em	ordinat‑ior‑em	ordinat‑ius
Abl. Sg.	ordinat‑ior‑e	ordinat‑ior‑e	ordinat‑ior‑e
Nom. Pl.	ordinat‑ior‑es	ordinat‑ior‑es	ordinat‑ior‑a
Gen. Pl.	ordinat‑ior‑um	ordinat‑ior‑um	ordinat‑ior‑um
Dat. Pl.	ordinat‑ior‑ibus	ordinat‑ior‑ibus	ordinat‑ior‑ibus
Akk. Pl.	ordinat‑ior‑es	ordinat‑ior‑es	ordinat‑ior‑a
Abl. Pl.	ordinat‑ior‑ibus	ordinat‑ior‑ibus	ordinat‑ior‑ibus

Deklination Superlativ

	mask.	fem.	neutr.
Nom. Sg.	ordinat‑issim‑us	ordinat‑issim‑a	ordinat‑issim‑um
Gen. Sg.	ordinat‑issim‑i	ordinat‑issim‑ae	ordinat‑issim‑i
Dat. Sg.	ordinat‑issim‑o	ordinat‑issim‑ae	ordinat‑issim‑o
Akk. Sg.	ordinat‑issim‑um	ordinat‑issim‑am	ordinat‑issim‑um
Abl. Sg.	ordinat‑issim‑o	ordinat‑issim‑a	ordinat‑issim‑o
Nom. Pl.	ordinat‑issim‑i	ordinat‑issim‑ae	ordinat‑issim‑a
Gen. Pl.	ordinat‑issim‑orum	ordinat‑issim‑arum	ordinat‑issim‑orum
Dat. Pl.	ordinat‑issim‑is	ordinat‑issim‑is	ordinat‑issim‑is
Akk. Pl.	ordinat‑issim‑os	ordinat‑issim‑as	ordinat‑issim‑a
Abl. Pl.	ordinat‑issim‑is	ordinat‑issim‑is	ordinat‑issim‑is