Konjugation zu «obrigēscere, obrigēscō, obriguī,-»

	Präs. Ind. Akt.	Präs. Konj. Akt.	Imperf. Ind. Akt.	Imperf. Konj. Akt.	Fut. I Ind. Akt.
1. Pers. Sg.	obrigesc‑o	obrigesc‑a‑m	obrigesc‑eba‑m	obrigesce‑re‑m	obrigesc‑a‑m
2. Pers. Sg.	obrigesc‑i‑s	obrigesc‑a‑s	obrigesc‑eba‑s	obrigesce‑re‑s	obrigesc‑e‑s
3. Pers. Sg.	obrigesc‑i‑t	obrigesc‑a‑t	obrigesc‑eba‑t	obrigesce‑re‑t	obrigesc‑e‑t
1. Pers. Pl.	obrigesc‑i‑mus	obrigesc‑a‑mus	obrigesc‑eba‑mus	obrigesce‑re‑mus	obrigesc‑e‑mus
2. Pers. Pl.	obrigesc‑i‑tis	obrigesc‑a‑tis	obrigesc‑eba‑tis	obrigesce‑re‑tis	obrigesc‑e‑tis
3. Pers. Pl.	obrigesc‑u‑nt	obrigesc‑a‑nt	obrigesc‑eba‑nt	obrigesce‑re‑nt	obrigesc‑e‑nt

	Perf. Ind. Akt.	Perf. Konj. Akt.	Plusquamperf. Ind. Akt.	Plusquamperf. Konj. Akt.	Fut. II Ind. Akt.
1. Pers. Sg.	obrigu‑i	obrigu‑eri‑m	obrigu‑era‑m	obrigu‑isse‑m	obrigu‑ero
2. Pers. Sg.	obrigu‑isti	obrigu‑eri‑s	obrigu‑era‑s	obrigu‑isse‑s	obrigu‑eris
3. Pers. Sg.	obrigu‑it	obrigu‑eri‑t	obrigu‑era‑t	obrigu‑isse‑t	obrigu‑erit
1. Pers. Pl.	obrigu‑imus	obrigu‑eri‑mus	obrigu‑era‑mus	obrigu‑isse‑mus	obrigu‑erimus
2. Pers. Pl.	obrigu‑istis	obrigu‑eri‑tis	obrigu‑era‑tis	obrigu‑isse‑tis	obrigu‑eritis
3. Pers. Pl.	obrigu‑erunt, obrigu‑ere	obrigu‑eri‑nt	obrigu‑era‑nt	obrigu‑isse‑nt	obrigu‑erint

	mask.	fem.	neutr.
Nom. Sg.	obrigescens	obrigescens	obrigescens
Gen. Sg.	obrigescent‑is	obrigescent‑is	obrigescent‑is
Dat. Sg.	obrigescent‑i	obrigescent‑i	obrigescent‑i
Akk. Sg.	obrigescent‑em	obrigescent‑em	obrigescens
Abl. Sg.	obrigescent‑e	obrigescent‑e	obrigescent‑e
Nom. Pl.	obrigescent‑es	obrigescent‑es	obrigescent‑ia
Gen. Pl.	obrigescent‑ium	obrigescent‑ium	obrigescent‑ium
Dat. Pl.	obrigescent‑ibus	obrigescent‑ibus	obrigescent‑ibus
Akk. Pl.	obrigescent‑es, obrigescent‑is	obrigescent‑es, obrigescent‑is	obrigescent‑ia
Abl. Pl.	obrigescent‑ibus	obrigescent‑ibus	obrigescent‑ibus