Deklination zu «indomitus a um»

Deklination zu «indomitus a um»

Adverbien

Adverb Positiv	indomit‑e
Adverb Komparativ	indomit‑ius
Adverb Superlativ	indomit‑issim‑e

Deklination

	mask.	fem.	neutr.
Nom. Sg.	indomit‑us	indomit‑a	indomit‑um
Gen. Sg.	indomit‑i	indomit‑ae	indomit‑i
Dat. Sg.	indomit‑o	indomit‑ae	indomit‑o
Akk. Sg.	indomit‑um	indomit‑am	indomit‑um
Abl. Sg.	indomit‑o	indomit‑a	indomit‑o
Nom. Pl.	indomit‑i	indomit‑ae	indomit‑a
Gen. Pl.	indomit‑orum	indomit‑arum	indomit‑orum
Dat. Pl.	indomit‑is	indomit‑is	indomit‑is
Akk. Pl.	indomit‑os	indomit‑as	indomit‑a
Abl. Pl.	indomit‑is	indomit‑is	indomit‑is

Deklination Komparativ

	mask.	fem.	neutr.
Nom. Sg.	indomit‑ior	indomit‑ior	indomit‑ius
Gen. Sg.	indomit‑ior‑is	indomit‑ior‑is	indomit‑ior‑is
Dat. Sg.	indomit‑ior‑i	indomit‑ior‑i	indomit‑ior‑i
Akk. Sg.	indomit‑ior‑em	indomit‑ior‑em	indomit‑ius
Abl. Sg.	indomit‑ior‑e	indomit‑ior‑e	indomit‑ior‑e
Nom. Pl.	indomit‑ior‑es	indomit‑ior‑es	indomit‑ior‑a
Gen. Pl.	indomit‑ior‑um	indomit‑ior‑um	indomit‑ior‑um
Dat. Pl.	indomit‑ior‑ibus	indomit‑ior‑ibus	indomit‑ior‑ibus
Akk. Pl.	indomit‑ior‑es	indomit‑ior‑es	indomit‑ior‑a
Abl. Pl.	indomit‑ior‑ibus	indomit‑ior‑ibus	indomit‑ior‑ibus

Deklination Superlativ

	mask.	fem.	neutr.
Nom. Sg.	indomit‑issim‑us	indomit‑issim‑a	indomit‑issim‑um
Gen. Sg.	indomit‑issim‑i	indomit‑issim‑ae	indomit‑issim‑i
Dat. Sg.	indomit‑issim‑o	indomit‑issim‑ae	indomit‑issim‑o
Akk. Sg.	indomit‑issim‑um	indomit‑issim‑am	indomit‑issim‑um
Abl. Sg.	indomit‑issim‑o	indomit‑issim‑a	indomit‑issim‑o
Nom. Pl.	indomit‑issim‑i	indomit‑issim‑ae	indomit‑issim‑a
Gen. Pl.	indomit‑issim‑orum	indomit‑issim‑arum	indomit‑issim‑orum
Dat. Pl.	indomit‑issim‑is	indomit‑issim‑is	indomit‑issim‑is
Akk. Pl.	indomit‑issim‑os	indomit‑issim‑as	indomit‑issim‑a
Abl. Pl.	indomit‑issim‑is	indomit‑issim‑is	indomit‑issim‑is