Deklination zu «egēns egentis»

Deklination zu «egēns egentis»

Adverbien

Adverb Positiv	egent‑er
Adverb Komparativ	egent‑ius
Adverb Superlativ	egent‑issim‑e

Deklination

	mask.	fem.	neutr.
Nom. Sg.	egens	egens	egens
Gen. Sg.	egent‑is	egent‑is	egent‑is
Dat. Sg.	egent‑i	egent‑i	egent‑i
Akk. Sg.	egent‑em	egent‑em	egens
Abl. Sg.	egent‑i	egent‑i	egent‑i
Nom. Pl.	egent‑es	egent‑es	egent‑ia
Gen. Pl.	egent‑ium, egentum	egent‑ium, egentum	egent‑ium, egentum
Dat. Pl.	egent‑ibus	egent‑ibus	egent‑ibus
Akk. Pl.	egent‑es, egent‑is	egent‑es, egent‑is	egent‑ia
Abl. Pl.	egent‑ibus	egent‑ibus	egent‑ibus

Deklination Komparativ

	mask.	fem.	neutr.
Nom. Sg.	egent‑ior	egent‑ior	egent‑ius
Gen. Sg.	egent‑ior‑is	egent‑ior‑is	egent‑ior‑is
Dat. Sg.	egent‑ior‑i	egent‑ior‑i	egent‑ior‑i
Akk. Sg.	egent‑ior‑em	egent‑ior‑em	egent‑ius
Abl. Sg.	egent‑ior‑e	egent‑ior‑e	egent‑ior‑e
Nom. Pl.	egent‑ior‑es	egent‑ior‑es	egent‑ior‑a
Gen. Pl.	egent‑ior‑um	egent‑ior‑um	egent‑ior‑um
Dat. Pl.	egent‑ior‑ibus	egent‑ior‑ibus	egent‑ior‑ibus
Akk. Pl.	egent‑ior‑es	egent‑ior‑es	egent‑ior‑a
Abl. Pl.	egent‑ior‑ibus	egent‑ior‑ibus	egent‑ior‑ibus

Deklination Superlativ

	mask.	fem.	neutr.
Nom. Sg.	egent‑issim‑us, egentissumus	egent‑issim‑a	egent‑issim‑um
Gen. Sg.	egent‑issim‑i	egent‑issim‑ae	egent‑issim‑i
Dat. Sg.	egent‑issim‑o	egent‑issim‑ae	egent‑issim‑o
Akk. Sg.	egent‑issim‑um	egent‑issim‑am	egent‑issim‑um
Abl. Sg.	egent‑issim‑o	egent‑issim‑a	egent‑issim‑o
Nom. Pl.	egent‑issim‑i	egent‑issim‑ae	egent‑issim‑a
Gen. Pl.	egent‑issim‑orum	egent‑issim‑arum	egent‑issim‑orum
Dat. Pl.	egent‑issim‑is	egent‑issim‑is	egent‑issim‑is
Akk. Pl.	egent‑issim‑os	egent‑issim‑as	egent‑issim‑a
Abl. Pl.	egent‑issim‑is	egent‑issim‑is	egent‑issim‑is