Deklination zu «duplex duplicis»

Deklination zu «duplex duplicis»

Adverbien

Adverb Positiv
duplic‑iter
Adverb Komparativ
Adverb Superlativ

Deklination

mask. fem. neutr.
Nom. Sg.
duplex
duplex
duplex
Gen. Sg.
duplic‑is
duplic‑is
duplic‑is
Dat. Sg.
duplic‑i
duplic‑i
duplic‑i
Akk. Sg.
duplic‑em
duplic‑em
duplex
Abl. Sg.
duplic‑i, duplice
duplic‑i, duplice
duplic‑i, duplice
Nom. Pl.
duplic‑es
duplic‑es
duplic‑ia
Gen. Pl.
duplic‑ium
duplic‑ium
duplic‑ium
Dat. Pl.
duplic‑ibus
duplic‑ibus
duplic‑ibus
Akk. Pl.
duplic‑es, duplic‑is
duplic‑es, duplic‑is
duplic‑ia
Abl. Pl.
duplic‑ibus
duplic‑ibus
duplic‑ibus